Ok, dags för skärpning...de/den som läser det här ser ju att jag inte är den bästa på att skriva. Det var en gång jag fick för mig att skriva lite. Men, det var ju ett himla långt tag sedan jag skrev här alls.

Jag vet liksom inte var jag ska börja...?!

Så jag bara hoppar in; en gång om året är jag uppe på Frykcenter i norra Värmland. Förra året hade jag den bästa arbetsterapeuten som peppade mig att skriva till Vi Föräldrar för att berätta om min graviditet; att allt inte alltid är så normalt. Jag skrev ett brev och fick svar, så i september kom det en reporter från tidningen och gjorde ett reportage med Alice, Tomas och mig. Ska bli spännande att se resultatet när det kommer i tidningen nästa nummer; nummer 6 2012.

Om denna blogg...

De senaste åren sedan tumören konstaterades och opererades bort har varit en kamp och jag har kämpat. Man har haft sina toppar och dalar, men utan alla fantastiska människor runt omkring mig hade jag nog inte kommit så långt som jag kommit idag. Den som betytt mest, och som gjort mest är min underbara sambo Tomas som genom alla år varit vid min sida och hjälpt och stöttat massor. Det finns oändligt många som funnits där som delat min glädje vid framgångar och som peppat mig vid motgångar, men att namnge dem alla är en omöjlighet.

Tyvärr har alla inte orkat eller velat vara go’a kompisar, och en del jag trodde var mina vänner visade sig mer vara ”energitjuvar” som jag idag har knapp eller ens någon kontakt med. Detta var i och för sig en hård upplevelse, men samtidigt kanske bra – då jag ju inte behöver slösa tid på dessa så kallade vänner.

Jag har aldrig skrivit dagbok, och det är ju i och för sig synd; speciellt under de senaste sju åren. Jag har lätt glömt massor av saker genom åren, eller till och med förträngt saker som istället kunde ha bearbetats på andra sätt. En tanke jag har nu, är att i bloggen få det berättat från Tomas håll, mina föräldrars version och hur mina svärföräldrar tyckte och tänkte när diagnosen konstaterats, tiden innan operationen och tiden efter. Men, det är bara en tanke och jag vet ännu inte om jag har modet att göra det?!

Mycket har hänt under åren; men det absolut bästa som hänt mig är Tomas’ & min dotter Alice som föddes i juni 2008 (i måndags fyllde hon tre år). Detta är något jag har upptäckt jag kan skriva hur mycket som helst har jag märkt. Jag ska alltså inte skriva om henne som person här, utan graviditeten i sig och när Alice kommit till världen. Det finns ju naturligtvis massor att skriva om, men vi får se hur jag lägger upp det - har liksom ingen bra layout klar för mig själv (ännu).

Om Ni som läser detta har funderingar kring det jag skriver om, går det ju jättebra att maila. Jag kollar min mail ganska ofta!

Hannis label

TEST